Pianoafton med Love Derwinger – om programmet

Här kan du läsa programkommentarerna för Love Derwingers pianoaftnar i Stockholm och Flen.

Söndag 12/03 16.00: Pianoafton (Församlingshemmet i Flen)
Lördag 18/03 16.00: Pianoafton (Konstakademien)

Andrea Tarrodi: Crystallites

“Crystallites” för solo piano skrevs 2012 på beställning av Sveriges Radio för pianisten Peter Friis Johansson. “Kristalliter” är kristaller som är så små att dess egenskaper inte ens kan bestämmas med mikroskop. Andrea Tarrodi: “När jag skrev stycket tänkte jag mig snökristaller som faller, som vid första anblick ser likadana ut allihop. Men zoomar man in ser man att de var och en har sin egen struktur. Stycket har också en slags fallande form. Det börjar i ett väldigt ljust register och faller successivt allra längst ned i pianots lägsta register. Stycket avslutas sedan med en kort coda – några enstaka snöflingor som blivit kvar däruppe, frusit fast…”

J. S. Bach: Partita nr 6 i e-moll, BWV 830

Med början 1726 gav Bach ut en klaverpartita om året. 1731 kom hela samlingen om sex partitor i tryck med undertiteln Clavier-Übung. Trots att Bach redan hade bakom sig Das Wohltemperierte Clavier, de stora passionerna, hundratals kantater och så vidare, var detta den första musik tonsättaren publicerade på eget initiativ. Partitorna gjorde stort intryck på Bachs samtida – att ge ut sviter med populära danssatser var vanligt förekommande men ingen hade tidigare fört genren till en sådan konstnärlig höjd eller ställt så formidabla tekniska krav. Detta gäller inte minst den sjätte och sista partitan, som också är den längsta, vid sidan om den fjärde i D-dur. Barockmusikforskaren David Schulenberg skriver att partitan är “samlingens höjdpunkt och Bachs främsta svit. Allemanden och Sarabanden innehåller något av den mest djärva och uttrycksfulla ornamentik som någonsin skrivits.” Den inleds och avslutas med två satser med särskilt avancerade kontrapunktiska inslag – första satsen är en virtuos Toccata i italiensk stil, och den sista en Gigue där andra reprisen är en invertering av den första.

A. Schönberg: Ur Drei Klavierstücke op. 11

Nr 1 Mässige
Nr 3 Bewegte

Schönbergs Tre Pianostycken opus 11 från 1909 är det verk där han definitivt upplöser tonaliteten. I det första stycket kan man kanske fortfarande ana en relation till traditionen, i den komprimerade, dramatiska sonatformen eller i de lite Brahms-lika täta ackorden. Stycket bygger helt på en “urcell” av de tre första tonerna, som sedan dyker upp i olika former och förklädnader. I det tredje stycket tar Schönberg däremot farväl av allt vad språk och struktur heter. Här kastas man mellan extrema, våldsamma eruptioner och inåtvända, fragmenterade klanger, en formlös ström av färger, rytmer och stämningar.

Alexander Skrjabin:

5 Preludes op. 74
5 Preludes op. 16
2 Poèmes op. 32
Vers la flamme op. 72

Som ung var Skrjabin mer eller mindre fixerad vid att komponera just preludier – redan som sextonåring påbörjade han i Chopin’s efterföljd en samling med preludier i alla tonarter. När han åtta år senare var färdig med alla tjugofyra ville han genast göra om bedriften; denna gång delade han upp inspirationen på fyra olika samlingar, varav den tredje har opustalet 16.

Hans allra sista preludiesamling, opus 74, fullbordades 1914; bara månader före hans död. Här befinner vi oss i en värld långt ifrån Chopin: mer och mer uppslukad av sin mystiska världsåskådning utforskade Skrjabin mot slutet av sitt liv ett helt eget harmoniskt territorium.

Hans kreativa fantasi rörde sig ofta kring elden som idé. Skrjabin var övertygad om konstens förmåga att genom intensiva klimaktiska upplevelser, “eldstormar”, lyfta människor till ett högre medvetande, men också om att världen så småningom skulle gå under i ett hav av eld. Denna apokalyps är vad konsertens sista stycke, ska ge oss en försmak av.

Text: David Wärn

Mer information och biljetter:
Söndag 12/03 16.00: Pianoafton (Församlingshemmet i Flen)
Lördag 18/03 16.00: Pianoafton (Konstakademien)