Varför?

Musikaliska perspektiv
från pianister i serien

En av kvaliteterna med en pianoafton är just att en ensam människa delger sin djupt personliga uppfattning av verket, av vårt inre. Detta inre som, liksom den fysiska kroppen, behöver motion. Ju mer personlig, privat man är desto fler når man kanske på ett djupare plan. På så sätt fyller pianoaftonen en viktig funktion. Den ensamme solisten, utan orkester eller andra instrument är som ett personligt möte. Vi har tillräckligt av musik som vill glädja och tillfredsställa “alla” på en gång.
— Hans Pålsson

För mig är essensen av musik känsloutbyte och brobyggande människor emellan. Inga kulturella eller språkliga barriärer står i vägen för de universella känslor som t.ex. en nocturne av Chopin väcker var man än spelar den i världen. Pianot med sin oändliga repertoar och sina orkestrala möjligheter vad gäller klang och färger är för mig ett av de vackraste sätten att kommunicera i dagens hektiska samhälle.
— Peter Jablonski

Intresset för levande pianomusik finns, ibland på oväntade sätt. Människor kan ofta bli överraskade av kraften i ett live-framträdande. Även om det äger rum i ett konstigt rum på ett skrotmässigt instrument. En pianoafton kan bli precis vad som helst. Repertoaren är oöverblickbar och möjligheterna att sätta ihop intressanta program enorma och det är extremt smidigt: pianon finns nästan överallt. Man kan komma en ensam person med tåget och ha allt man behöver i skallen.
— Anna Christensson

Pianot ger mig oändliga uttrycksmöjligheter stilistiskt och formmässigt. Från det lilla salongsstycket till orkestrala klangfärger, stillsam poesi till färgsprakande virtuosa cirkusnummer. Konsertformen en-artist-ett instrument skapar ett starkt fokus på berättelsen och jag tror att just ensamheten på scenen skapar en stark kommunikation med publiken.
— Staffan Scheja


Pianospelet är ett sätt att uttrycka sig, att förmedla något som inte låter sig förmedlas annars. Upplevelser som man själv drabbas av och känner en vilja att låta andra drabbas av. En envishet i att ständigt förfina den otroliga handling det innebär att skapa musik. Pianospelet är också ett yrke, en hobby, ett intresse, en fascination, en glädje, en frustration, en avkoppling, en trygghet… eller för att sammanfatta: en god vän. Intresset för musiken är som regel alltid stort för den publik som hittar till konserterna, och man kan knappast märka någon avmattning eller mättnad hos dessa, i synnerhet inte när det gäller repertoar som ligger utanför den traditionella. Svårigheten ligger däremot i att få fler människor att upptäcka både konserterna och den upplevelse det innebär, då det otvivelaktigt är så att det finns en enorm lyssnande- och intressepotential.

— Oskar Ekberg