18 mars: Pianomusik på Konstakademien – Bengt Forsberg
Bengt Forsberg belyser ständigt ovanliga verk av kända tonsättare såväl som oförtjänt åsidosatta verk av mindre kända kompositörer. Vi möter honom först i ett urval tjeckisk pianomusik. Här har Janácek hittills intagit en internationell särställning, men vi stiftar även bekantskap med namn som Novák och Kaprálová. Efter paus hör vi Paul Dukas monumentala pianosonat, ett verk som smälter samman influenser från Beethoven, Chopin, Franck och Liszt, och enligt Claude Debussy “äger en skönhet jämförbar med arkitekturens mest perfekta linjer”. Så här skriver Forsberg om programmet:
Detta är ett program med musik om stolthet och motstånd. Första delen är ägnad tjeckisk/mährisk/slovakisk musik:
Kaprálová: April-preludier
1. Allegro ma non troppo, 2. Andante, 3. Andante semplice, 4. Vivo
Vitezslava Kaprálova fick, som de flesta kvinnor som ville uttrycka sig konstnärligr, kämpa mot fördomar och nedlåtande omdömen. Men hon bars av en okuvlig livsvilja och gott självförtroende, uppmuntrad av sin lärare och nära vän, Bohuslav Martinu. De fyra Aprilpreludierna är uppkäftig och positiv musik med melankoliska inslag. Kaprálova dog en för tidig död i tuberkulos 1940.
Hör Preludium nr 1 på med Bengt Forsberg (Spotify) >>
Janácek: ”I dimman”
1. Andante, 2. Molto adagio, 3. Andantino, 4. Presto
Leos Janácek var under hela sitt liv uppfylld av tankar på att hans hemland måtte frigöra sig från inflytande från omvärlden – främst Österrike och Tyskland – för att i stället bibehålla en stark nationell slavisk identitet. Hans musik är förankrad i hemlandets folkmusik, men även, med abrupta kast och oförutsebara vändningar i ett försök att återge rytmer från talspråket. ”I dimman” är fyra mycket personliga återblickar på barn- och ungdomstiden sedd genom ett töcken; reminiscenser genom en dimma av minnen… Musiken är stundtals enkel, ibland brutal och fullständigt okonstlad. Man hör klockor och hymner i skymningen. Passionerade utbrott kontrasteras av milda, nästan sårbara partier.
Novák: Sonat ”Eroica”
1. Allegro patetico, 2. Andante mesto – Allegro energico
Vitezslav Nováks Sonata Eroica kom till år 1900. Och precis som Janácek, men med ett mer traditionellt tonspråk, var han lidelsefullt intresserad av att upprätthålla den nationella särprägeln. Sonaten, som är i två satser, kan sägas vara en hyllning till hjältar och personligheter som försvarat tjeckisk egenart genom tiderna. Detta betyder inte att musiken är alltigenom storvulen, tvärtom är den ofta ömsint och eftertänksam.
Andra delen av programmet är ägnad fransk komposition:
Dukas: Sonat i ess-moll
1. Modérément vite – expressif et marqué, 2. Calme, un pue lent, très soutenu, 3. Vivement, avec légèreté, 4. Très lent
Paul Dukas stora sonat (1899/1900) kom till i ett franskt musikliv, som å ena sidan kämpade för att frigöra sig från tyskt inflytande, men å andra sidan hyllade Beethoven som gudaliknande förebild för skapande av så kallad ”absolut musik”. Hans överväldigande bidrag till pianomusiken som uttryck upplevdes som ouppnåeligt. Varken Fauré, Saint-Saëns, Debussy eller Ravel skrev någon pianosonat. Dukas kunde således med tillfredsställelse notera att han var först men att han också, oundvikligen skulle komma att jämföras med Beethoven. Och visst finns det drag som påminner, främst om Hammarklaversonaten: dramatisk förstasats, utspunnen inåtvänt långsam andrasats, demoniskt scherzo med fuga markerad misterioso i mittendelen, och en jublande final med recitativliknande introduktion.
— Bengt Forsberg
Information och biljetter: