kl 15.00: Visning av “De fyra konstarterna”
Konstakademiens intendent Eva-Lena Bengtsson visar utställningen De fyra konstarterna – om Konstakademiens takskulpturer då och nu.
Visningen tar ca 20 minuter och är kostnadsfri. Samling 15.00 utför Galleri Öst (vid caféet).
Läs mer om utställningen här >>
kl 16.00: Pianoafton med Bengt-Åke Lundin
I Bengt-Åke Lundins program får vi höra musik av två av historiens främsta pianovirtuoser. Rachmaninovs opus 23 innehåller några av tonsättarens mest älskade stycken – preludier vävda av samma hyperromantiska tyg som den andra pianokonserten. Efter paus får vi möta Liszt både som from, introvert abbé – i form av den meditativa och överjordiskt vackra Bénédiction – och som extrovert virtuos, i form av hans hommages till Schubert och Donizetti.
Mer information & biljetter >>
Program:
Rachmaninov: 10 Preludier, opus 23
Paus
Schubert/Liszt: tre sångtranskriptioner
– Auf dem wasser zu singen
– Fruhlingsglaube
– Erlkönig
Liszt: Benediction de Dieu dans la solitude
Donizetti/Liszt: Reminiscences de Lucia di Lammermoor
Bengt-Åke Lundin debuterade 1989 med Kungliga Filharmonikerna i Tjajkovskijs Pianokonsert nr 1, vilket gav stående ovationer och utmärkta recensioner. Han utsågs till Stockholms Konserthus första representant i ECHO’s (European Concert Hall Organisation) Rising Star, varigenom han inbjöds att konsertera i Carnegie Hall, Alte Oper, Kölner Philharmonie, Konzerthaus Wien, Concertgebouw i Amsterdam och Birminghams Symphony Hall.
Om programmet
Rachmaninovs första preludium ingick i samlingen Morceaux de Fantaisie, publicerad redan 1892. Tio år senare hade mycket hänt. Efter den katastrofala premiären av hans första symfoni 1895 tappade han gradvis lusten att komponera. Framåt sekelskiftet hade Rachmaninov blivit så självkritisk att han trots vissa försök fann det mer eller mindre omöjligt att komponera. En släkting rekommenderade då hypnoterapi hos läkaren och amatörmusikern Nikolai Dahl. Under några månader undergick Rachmaninov dagliga behandlingar, och sommaren 1900 började han känna “nya musikaliska idéer röra sig”. Det första verk han sedan fullbordade var den andra pianokonserten, som tillägnades doktor Dahl.1902 gifte han sig med sin kusin Natalia Satin, vilket också bidrog till att förlösa hans kreativitet.
De 10 Preludierna i opus 23 komponerades samtidigt som hans första längre soloverk för piano, variationerna över Chopins c-mollpreludium. Det är inte svårt att föreställa sig sambandet mellan detta ingående studium av Chopin och idén att själv komponera ett större antal preludier. Vid en recital i Moskva i februari 1903, då Chopinvariationerna uruppfördes, spelade Rachmaninov också tre av preludierna som skulle ingå i opus 23: nr 1, 2 och 5. Resterande sju färdigställdes i Moskva de följande veckorna, medan paret såg fram emot sitt första barns födelse i maj samma år.
I preludierna hör vi ekon från andra pianokonserten (nr 6, 10) men de har förstås också en del gemensamt med inspirationskällan Chopin – och då kanske ännu mer med etyderna än preludierna. Här varvas passionerat dramatiska nummer (nr 2, 3, 5, 7) med lyrisk briljans (nr 8, 9) och elegiska eller förklarade “nocturner” (nr 1, 4, 6, 10). Det ställs konstant höga tekniska krav på pianisten, även där musikens karaktär är mer avslappnad. Alla preludier är komponerade i olika tonarter; därmed höll tonsättaren dörren öppen för att så småningom gå i Bachs, Chopins, Scriabins med fleras fotspår och komponera preludier i samtliga dur- och molltonarter.
Som turnerande pianist hade Franz Liszt ryktet om sig att vara tidernas störste virtuos, och en kvinnokarl med demonisk utstrålning. Men han hade flera sidor. Han var en from katolik som tillhörde franciskanerorden; han var mycket litterärt bevandrad, och inspirerades ofta i sin musik av dikter, dramer, legender och ballader; han var en ödmjuk person i förhållande till andra tonsättare och ägnade sig ofta åt tolkningar av andras verk, både vid sina konserter – han var mer eller mindre den som uppfann pianorecitalen – och i sina många transkriptioner.
I Schuberttranskriptionerna adopterar Liszt ibland originalets arrangemang till punkt och pricka, och tar sig ibland större friheter. I Auf dem Wasser zu singen låter han melodin röra sig från tenor till alt och slutligen till sopran, som en motsvarighet till de tre versernas mer och mer hänryckta liknelse mellan båtens glidande och själens flykt.
I Frühlingsglaube tillåter han sig en blygsam kadens mot slutet. Erlkönig blir förstås i Liszt version en pianistisk tour de force i likhet med originalets ackompanjemang, men han vinnlägger sig också verkligen om att få med sångens olika röster.
Samlingen Harmonies Poétiques et Religieuses är inspirerad av en samling med religiösa texter av Alphonse de Lamartine. Som ett förord till Bénédiction de Dieu dans la solitude har Liszt citerat dikten med samma namn: “Varifrån kommer, o Gud, denna frid som överväldigar mig?/Varifrån kommer denna tro som fyller mitt hjärta?/Jag som alldeles nyss, osäker, upprörd/kastades omkring på vågor av tvivel.”
I bearbetningen av teman från Lucia di Lammermoor använder sig Liszt av den berömda sextetten då Lucia av sin bror har lurats gifta sig med Arturo, och hennes älskare Edgardo stormar in och anklagar henne för trolöshet. Vi hör också Liszts versioner av begravningsmarschen för Arturo, som mördats av en galen Lucia, och Edgars sista aria, då han efter att ha hört om Lucias död begår självmord för att förenas med henne.