Fredag 21/11 18.00: Pianoafton (Församlingshemmet i Flen)
Lördag 22/11 16.00: Pianoafton (Konstakademien)
Program:
Claude Debussy: Danseuses de Delphes
Robert Casadesus: Preludier i Fiss-dur och B-moll
Debussy: La serenade interrompue
Villa-Lobos: Music box
Debussy: Elegie (1915)
Richard Wagner: Waldweben (arr. Brassin)
Debussy: Prélude à l´après-midi d´un faune (arr. Gryaznov)
Sidney Corbett: Piano Valentine nr. 17 (in mem. Pina Bausch)
Debussy: Nocturne
Gabriel Dupont: La Maison dans les dunes: Nr. 10 ”Houles”
Paus
De Falla: Danza del terror
Debussy: Minstrels
Florent Schmitt: Musique intimes op. 29 nr. 2 och 3
Debussy: La terrasse des audiences du claire de lune
Skrjabin: Sonate nr. 9
Debussy: La plus que lente
Gershwin: I got rhthym
Debussy: Poissons d´or ur Images bok 2
Takemitsu: Rain Tree Sketch II
Debussy: L’isle joyeuse
Programmet är en hyllning till det tidiga 1900-talets klangvärldar, med Claude Debussy i centrum. Debussy bröt sig loss från tidigare epoker och banade nya vägar för hur musik kunde uppfattas. Det handlar om det atmosfäriska, det episodiska, det märkliga i upplevelsen – men alltid med en orientering mot en naturlig estetik. Klangens skönhet har fortfarande företräde, och varje form av konstgjordhet eller mekanisk kombinatorik, som senare musikaliska riktningar kunde präglas av, undviks. Ändå kännetecknas perioden redan av en starkt utvidgad förståelse av harmonik, där långvariga grundmönster – som tonikans och dominantens viktning – nästan helt förlorar sin betydelse.
Resan börjar med det första preludiet ur Debussys Préludes bok 1, Danseuses de Delphes, inspirerad av den grekiska skulpturen med samma namn.
Därefter möter vi den franske 1900-tals pianisten Robert Casadesus, här som tonsättare i två av hans 24 preludier som är dedicerade till Maurice Ravel.
Åter till Debussy och preludiet La sérénade interrompue, den avbrutna serenaden, där ett spanskinspirerat rytmiskt motiv kontrasteras med inpass av friare klangbilder.
Den brasilianske tonsättaren Heitor Villa-Lobos förenar kromatiska och dissonanta element med nostalgiska stämningar och frammanar bilden av en trasig speldosa.
I Debussys Élégie hörs en mer allvarsam ton. Ur inledningen som bär beteckningen Lent et douloereux – långsamt och smärtsamt – utvecklar sig en lång och slingrande modal melodi omgiven av ett skimrande harmoniskt sammanhang.
Wagners Waldweben, ur operan Siegfried, är ett tidigt stämmningsstycke där de egendomligt silverklara ropen från skogens fåglar skapar en förtrollad atmosfär, här i Louis Brassins pianotranskription.
På temat transkriptioner gestaltas också Debussys ikoniska tondikt Prélude à l’après-midi d’un faune – förspel till en fauns eftermiddag – i Gryaznovs arrangemang där pianot blir till både orkester och flöjt i ett.
Den nutida amerikanska tonsättaren Sidney Corbetts sparsamma, harmoniskt subtila och ytterst förfinade pianotextur bär på skira ekon av en inneboende, välvillig andlighet som kommer till uttryck i Piano Valentine nr. 17 till minne av dansaren Pina Bausch.
Debussys tidiga Nocturne avslöjar en delvis romantiskt influerad Debussy med teman och motiv som för tankarna till Gabriel Fauré, men här finns även spännande kromatiska baslinjer och en mittsektion i den ovanliga taktarten 7/4.
Efter pausen kastas vi av Manuel De Falla in i andalusiska rytmer med Danza del terror ur balletten El amor brujo i tonsättarens egen version för piano. Därefter Debussys komiska preludium, Minstrels.
Den med Debussy samtida tonsättaren Florent Schmitt var under sin livstid en av de mer betydelsefulla franska tonsättarna. Musique intimes op. 29 nr 2 ”Sillage” – spår och nr 3 ”Brise” – lätt vind eller bris – är klangrik romantisk musik.
La terrasse des audiences du clair de lune, ett av Debussys större preludier, målar bilder av en festlig trädgård i månskenet. Det brukar sägas att Debussy inspirerades av en beskrivning av Georg V kröning till kejsare av Indien.
Tonspråket i Skrjabins nionde sonat, den så kallade Svarta mässan, är liksom i flera andra av Skrjabins sena verk starkt kromatiskt. Den inledande beteckningen “legendaire” fångar känslan av ett avlägset, mystiskt klagande som växer i kraft och hotfullhet.
Mer tonalt blir det i Debussys vals La plus que lent, en blinkning till musiken som spelades i Paris salonger under det tidiga 1900-talet. På danstemat följer sedan Gershwins I Got Rhythm, ursprungligen komponerad för musikal och full av jazzig vitalitet.
Åter till Debussy, denna gång genom Poissons d’or – guldfiskar, ur Images bok 2 där vattnets skimmer och reflexer blir till virtuos pianomusik. Toru Takemitsus Rain Tree Sketch II utgör en bro mellan Messiaens stränga andliga språk och Debussys sfäriska och mer tonala tonspråk.
Avslutningsvis Debussys förlösande L’isle joyeuse – ett av pianolitteraturens mest lysande utbrott av livsglädje, vattenkaskader och jubel.
Fredag 21/11 18.00: Pianoafton (Församlingshemmet i Flen)
Lördag 22/11 16.00: Pianoafton (Konstakademien)