Den 16 december firas Ludwig van Beethovens 251:a födelsedag med en festlig kväll på Konstakademien. En efterlängtad konsert med pianisten Per Tengstrand som från början skulle ha genomförts för exakt på dagen ett år sedan.
Programmet denna festkväll innehåller både sonaten i ciss-moll Op. 27 nr. 2 (Månskenssonaten) samt de pianistiskt utmanande och omfattande 33 variationer efter en vals av Anton Diabelli Opus 120.

L. van Beethoven: Sonat Opus 27 nr. 2 i ciss-moll
I. Adagio sostenuto
II. Allegretto
III. Presto agitato

Paus

L. van Beethoven: Sonat 33 variationer över en vals av Anton Diabelli
Thema.Vivace: Diabelli
I. Alla Marcia maestoso: Portarna öppnas
II. Poco allegro: Spänd förväntan
III. L’istesso tempo: Kärleksfullt
IV. Un poco più vivace: Lekfull
V. Allegro vivace: Kurragömma
VI. Allegro ma non troppo e serioso: Kungligheter
VII. Un poco piú allegro: Otålig
VIII. Poco vivace: Ömhet
IX. Allegro pesante e risoluto: Folklig dans
X. Presto: Marknad
XI. Allegretto: Drömmerier
XII. Un poco piú moto: Uppvaknande
XIII. Vivace: Kejsarens nya kläder
XIV. Grave e maestoso: Vördnad (Bach)
XV. Presto scherzando: Elegans
XVI-XVII.Allegro: Triumf
XVIII. Poco moderato: Förgänglig
XIX. Presto: Att jaga sin svans
XX. Andante: Tromboner
XXI. Allegro con brio – meno allegro: Återseende – Exalterad
XXII. Allegro molto alla ”Notte e giorno faticar” di Mozart: Utarbetad
XXIII. Allegro assai: Pianovirtuosen övar
XXIV. Fughetta – andante: Till Fader Bach
XXV. Allegro: Bekymmerslös
XXVI. Piacevole: Vingar
XXVII. Vivace: Gräl
XXVIII. Allegro: Envis
XXIX. Adagio ma non troppo: Vemod
XXX. Andante, sempre cantabile: Sorgdräkt
XXXI. Largo molto – espressivo: Klagosång
XXXII. Fuga – Allegro: Själakraft
XXXIII. Tempo di minuetto moderato: Stillhet

Om programmet:

Att en av Beethovens mest berömda och älskade sonater också alltid har förknippats med månen beror på en essä från 1832 av musikkritikern Ludvig Rellstab, som liknade sonatens första sats vid månsken över Lucernesjön. Mindre känt är att även för Beethovens elev Carl Czerny framkallade denna sats bilden av en nattlig scen, “där en klagande anderöst hörs på avstånd.” Verkets mer formella titel är Sonata quasi una fantasia, dvs “nästan en fantasi”. I båda sonaterna i opus 27 undviker Beethoven traditionen att inleda med en allegrosats i sonatform, och lämnar dessutom instruktionen att satserna bör följa varandra attacca, det vill säga utan minsta paus. Månskenssonaten hör till den grupp populära sonater i moll-tonarter med otrolig dramatisk intensitet som vi förknippar så starkt med Beethoven. Den charmerande andra satsen kommer i sammanhanget som en enorm kontrast och lättnad – “en blomma mellan två avgrunder” (Liszt).
I december 1818 bestämde sig musikern, läraren och kompositören Anton Diabelli att starta ett notförlag tillsammans med sin vän Pietro Cappi. En av de första idéerna för förlag Cappi & Diabelli var att skicka en kort liten vals av Diabelli till ett antal kompositörer, be dom skriva varsin variation på denna vals, och sedan ge ut alla variationerna i en samling. Även Beethoven fick en inbjudan, och något i detta korta, enkla och i mångas öron aningen banala tema måste ha slagit en gnista i Beethovens kreativa sinne. Skillnaden från Goldbergvariationernas fundersamma aria kan inte vara större: Diabellis vals är en bekymmersfri trudelutt som knappast inbjuder till några djupare sinnesstämningar. Kanske var det just det som gjorde att Beethoven såg möjligheterna att göra det han gör i Diabellivariationerna: ju längre stycket lider, desto mer lämnar han temats världslighet och till slut, efter en timme och trettiotre variationer, hamnar vi i ett musikaliskt paradis som påminner mer om just Goldbergvarationernas gudomliga värld än Diabellis muntra vals.
Att kvantifiera konst är en något tveksam sysselsättning, och därför är mästerpianisten Alfred Brendels ord att Diabellivariationerna är det främsta som någonsin komponerats för piano något som skall tas som hans personliga relation till musiken, inte en absolut sanning. Min egen personliga reflektion över detta mästerverk är att jag många gånger under instuderingarna helt enkelt frågat mig…varför i all världen skriver karln så här? För att senare, när musiken börjar ljuda allteftersom fingrarna lär sig noterna, få upplevelsen att det är något helt fantastiskt att lyssna till, men jag vet inte riktigt varför. När det gäller att få oförklarliga skönhetsupplevelser lever Diabellivariationerna i ett eget universum – och kanske just det är ett testamente till Beethovens fullkomligt otroliga kreativitet. Endast han vet hur och varför – vi andra får nöja oss med det underbara privilegiet att få njuta av resultatet.

Om Per Tengstrand:
Per Tengstrand är en av våra mest framstående internationella artister som regelbundet framträder med orkestrar runt hela världen. Bland ett otal internationella priser märks främst förstapris i den internationella pianotävlingen i Cleveland 1997.